Nedräkningen fortsätter...
Känner att jag håller på att tjata hål i huvudet på folk om det här. Speciellt på min pojkvän Sven. Igår kväll kom jag på mig själv om hur tradigt det måste vara att behöva lyssna på mitt käksnack. Sven är så förstående och säger att det inte är någon fara, att han vet att det är en stor grej jag ska gå igenom och att det blir så, man tänker på det mycket. Trots att jag säger att jag inte är särskilt nervös, så är jag nog det, men inte hajar det. På något mystiskt vis?! Jag börjar ana att det är nervositeten som gör att jag babblar på om det. Om inte annat så känns det bra att dra den slutsatsen. Eller kanske ursäkten, haha :)
Till alla i min omgivning: förlåt om, eller ATT, jag pratar mycket om mig själv och 7:e juni... EGO mig! Snart är allt över.
Adjöken.
Bara några dagar kvar nu! Jag gissar att du börjar bli riktigt påverkad av alla känslor och så nu, det var i alla fall jag vid motsvarande tidpunkt.
Lite tips:
bunkra upp med kolsyrat vatten - behövs för att skölja munnen de första dagarna (och tro mig, det vill man verkligen!)
Skaffa trevliga filmer och tv-serier att titta på. Jag behövde sysselsättning men var alldeles för utmattad för att t.ex. läsa saker de första dagarna.
Vaselin rekommenderas starkt! Läpparna utsätts för en hel del under operationen, men när den väl är över läker de snabbt, särskilt om de blir ordentligt uppmjukade av vaselin.
Köp gärna hem soppor på tetra eller burk. Även om du gör ordentliga hemmagjorda soppor så kan det vara skönt att bara kunna värma lite tomatsoppa från Kelda eller Blåband, och det möjliggör också mer varierad mat med mindre matlagningsinsatser. (jag rekommenderar blåbands sparrissoppa och keldas tomatsoppa förresten)
Hmm... det var nog allt jag kom på just nu. Lycka till!
Jätteskönt som pappa att läsa din blogg. Det känns som du har allt under kontroll. Vi väntar på att få stötta och ta hand om dig. Jag vet att det kommer att gå bra när jag vet hur motiverad du är.
