Imorgon återstår det en vecka...
Senaste veckan har jag faktiskt inte tänkt på det speciellt mycket. Det är som att jag liksom sugit ut allt vad psykisk förberedelse innebär och att det inte fanns något mer att tänka på; hur ont det gör, hur svullen jag blir, hur trött jag är, vad jag ska läsa, hur jag ser ut när allt är klart - när tandställningen ryker. Allt har jag tänkt på trehundraelva gånger så helt plötsligt så lade jag bara av att älta allting. Nu när det snart bara återstår en ynklig vecka så blir jag påmind igen pga. att mina kollegor säger att det börjar närma sig... Sen så ska jag ju börja packa saker som jag ska ha när jag är hos mamma och pappa i Örsås.
I helgen ska jag och Sven till Linköping. Vi ska vara hundvakter åt hans föräldrar som är i Irland på semester. Ser jättemycket fram emot det! Att få komma iväg och att (hur överdrivet dramatiskt det än låter) få umgås en sista helg innan jag bosätter mig i Örsås ett par veckor. Det som jag börjat tänka på nu är MATEN. Det är inget skämt; det blir flytande flytande flytande i flera veckor. I FLERA VECKOR!!! Förstå! Inget grillat kött à la svenska sommarklassiker, inga grönsaker, ingen frukt, inget godis... Eller jo, som min läkare sa: "Du får äta vad du vill Louise, sålänge du kör allt i en mixer först". KÖTTGROGG, hur gott låter det?! Nä, det blir till att frossa i svårtuggad mat och onyttigheter nu sista tiden. Blev tillsagd att gå upp i vikt, för att ha en buffert att ta på, men hur mycket godis, kakor, glass jag proppar i mig, så står vågen still. Jag kanske har gått upp ett kilo. Men men. Jag har en vecka på mig att tok-äta. Hmm... Blir till att gå på såserna. Såser kan vara välllldigt feta. T.ex. Rydberg bearnaisesås (jaaaa, va det är gott), som innehåller typ 60% fett. Det är kanske funkar med sugrör det med?! :-/ Eller kanske inte. Jag sitter ju inte direkt i sjön, det kommer ju finnas en hel del tid att läsa sopp-, smoothies-, och juicerecept... Några tips?
Nedräkningen fortsätter...
Känner att jag håller på att tjata hål i huvudet på folk om det här. Speciellt på min pojkvän Sven. Igår kväll kom jag på mig själv om hur tradigt det måste vara att behöva lyssna på mitt käksnack. Sven är så förstående och säger att det inte är någon fara, att han vet att det är en stor grej jag ska gå igenom och att det blir så, man tänker på det mycket. Trots att jag säger att jag inte är särskilt nervös, så är jag nog det, men inte hajar det. På något mystiskt vis?! Jag börjar ana att det är nervositeten som gör att jag babblar på om det. Om inte annat så känns det bra att dra den slutsatsen. Eller kanske ursäkten, haha :)
Till alla i min omgivning: förlåt om, eller ATT, jag pratar mycket om mig själv och 7:e juni... EGO mig! Snart är allt över.
Adjöken.
16 dagar kvar...
Tiden går fort. Faktiskt! Nu har det blivit mer påtagligt, det är väldigt nära nu, det är bara 2,5 vecka kvar! Jobbar denna veckan och nästa, sen så blir jag borta från jobbet i minst en månad. Med tanke på att jag ska till tandregleringen på måndagen den 4/6 och ska skrivas in på tisdagen 5/6, är det ingen idé att jobba alls den veckan eftersom det blir ett evigt flängande mellan Sthlm och Borås. För er som inte vet, så bor jag i Sthlm sen snart tre år tillbaka, men genomgår behandlingen i Borås eftersom allt påbörjades där och jag valde att fortsätta där även fast chansen fanns att göra det i Sthlm. Kändes mycket bättre i Borås, trots att jag visste att det innebar mycket resande, nästan en gång i månaden. Det har ju å andra sidan bidragit till att jag fått träffa mamma och pappa mycket mer, vilket såklart är en bonus :) Jag är uppvuxen i en liten by som heter Örsås som ligger ca 4 mil söder om Borås.
Det är många som inte förstår varför jag ska göra en käkoperation då de tycker att mitt bettfel knappt är synligt. Det har blivit MYCKET mer synligt efter att ha haft tandställning i över ett år! Läkaren berättade för mig att när man har ett bettfel, oavsett vilket, så gör tänderna allt för att anpassa sig till ett "naturligt" bett. Därför, har mina undertänder vinklat sig inåt och övertänderna aningen utåt. Nu när allt är fixat, alltså tänderna är raka, så blir bettet ännu "värre" än det var innan! Låter kanske jättensnurrigt?! Men det är ju som sagt så det ska vara innan operationen; tänderna ska vara färdigfixade och bettet ska opereras.
Nu tappade jag kanske tråden lite grann :) Jag har i flera års tid haft problem med käklederna och varit irriterad på att mitt bett inte är korrekt. Detta är dock inget som jag direkt grävt ner mig för, det finns ju värre saker här i världen. Men det har räckt för att aldrig känna sig nöjd med sig själv. Kort och gott; jag har haft komplex för det. Har typ tyckt att det varit pinsamt att berätta för folk; att de skulle lägga extra märke till mitt bettfel osv. Jättemärkligt betende, jag vet! Hmm, kanske t.o.m låter på gränsen till knäpp men så är det. Det ÄR ju inte så att det är helt överdrivet katastrof-synligt, själva felet, det är mest att det är "farligt" att gå omkring med ett sådant fel för länge eftersom det sliter på käklederna hela tiden och att de främre tänderna inte får kontakt. Jag kan t.ex. inte bita av en tejpbit med framtänderna för jag kan inte bita ihop helt. Det är rätt så svårt att förklara detta för folk, för de tror att man bara "gör sig till" när man ska visa hur det ligger till. "Ja, men bit ihop vanligt då..." Men jag KAN inte bita ihop "vanligt"!
Nej nu blev det långt och kanske lite luddigt. Lät jag sur på slutet?! Inte min avsikt :) Ibland är det bara så svårt att förklara. Speciellt på en blogg! Fråga om ni undrar över något...
Fridens.
Ser ju lagom rubbad ut, men kolla munnen...
Dessa är inte fotona som de tog på käkkirurgen, utan dessa har jag fotat på mig själv, hemma. Dvs inte skitproffsiga :)
19 dagar kvar...
I onsdags var jag på tandregleringen i Borås på mitt näst sista besök innan dagen D. De spände åt som vanligt, och det är inte förrän vid nästa besök som jag ska få "krokarna" som behövs vid operationen. Tydligen ska jag skrivas in på tisdagen 5/6, men får "permission" på onsdagen, eftersom det är helgdag, men ska övernatta mellan onsdagen och torsdagen, så att man är får en mjukstart på sjukhusvistelsen :)
Snart ska jag lägga upp lite bilder på hur jag ser ut nu före, så att man har att jämföra med sen... Såg bilder på mig tagna för tre år sen hos tandläkaren, innan de ens börjat med tandreglering. Oj va annorlunda! Först och främst var jag lite rund i ansiktet, sen så var ju tänderna dessutom sneda. Såklart att man förändras på tre år men det var ändå så skumt att se bilderna...
VA JAG LÄNGTAR NU!!! Det är det enda som kretsar i huvudet på mig nu... 7:e juni, 7:e juni, 7:e juni... Vet att det kommer bli ett mindre helvete efteråt, med svullnad och värk men det är värt det, jag är säker på det! Läkaren sa att det är vanligt att man blir lite deprimerad ett par dagar efteråt; man har väntat så länge och så är det över, musten går ur en... Men det håller inte i sig särskilt länge, kanske några dagar, sen blir man mer positiv.
Det finns så himla mycket att skriva om och det känns så skönt att få ur sig allt, få förklarat allt, så att folk som är i liknande situation ska kunna ta kontakt och fråga hur det går till...
Skriver snart igen.
23 dagar kvar...
Hej hopp, här är jag och min... Blogg.
Känns superskumt att skriva om sig själv... Även fast tanken kanske inte är att skriva om vilken färg jag har på min kajalpenna, eller om det verkligen finns liv i rymden. Mitt huvudsakliga syfte med detta blottande är att folk ska få läsa om den käkoperation jag kommer att genomgå den 7:e juni 2007. Detta medför ju såklart en jäkla återhämtningsperiod, och det tänkte jag dokumentera! Främst för att folk i liknande situation ska kunna se hur allt ter sig. Spännande för vissa, ointressant för de flesta :)
Känner mig kanske inte skitnöjd med mitt premiärinlägg men herregud, det får gå.
