...och på den tredje dagen; IVRIG!!!
Nu! På en gång! Snabbt! NUUUUUUUUU vill jag att svullnaden ska gå bort, värken ska försvinna och jag ska kunna äta allt. Så frustrerande!!! Jag försöker intala mig själv att det tar tid och att det blir bättre och bättre... Det är svårt för man vill liksom kunna lägga allt bakom sig, på momangen!
Igår e.m. kom jag hem från sjukhuset. Det var helt underbart att lämna avdelningen. Jag var riktigt deppig igår, såg inte framåt och allt bara kändes åt helvete. När jag sen satte min fot här hemma på Källäng var det som att all ångest bara försvann. Idag är jag väldigt väldigt trött, men glad att inte ligga på sjukhus längre. Jag flyttades från Postop till Öron-näsa-hals i torsdags f.m. Postop ligger man ju på direkt efter operation, så där har de ju stenkoll på en, med en massa apparater som läser av andning och hjärtat etc. För det är ju alltid mest risk att det ska hända något under det första dygnet... Så när torsdagen kom så rullades jag upp på ÖNH. Där hamnade jag i ett rum tillsammans med tre damer. En var född 1909, 1928 och den tredje var kanske mellan 80-85 år. De två äldsta var riktigt dåliga och kändes som att de i princip låg för döden. Det gör ju inte saken mycket mer munter...
Läkaren tog bort gummibanden igår! Något jag blev förvånad, men jätteglad för! Trodde att jag skulle vara ihopbunden i flera veckor men tydligen inte. Jag kan ju dock inte öppna munnen mer än några millimeter pga att det gör för ont men jag slipper äta ur sugrör och kan avancera till sked :) Det blir ju dock väldigt söligt när jag äter, som en bebis typ. Metoden att stoppa in i munnen och det som inte kommer in skrapar man bort från läppen och äter sen, det är något jag anammat. Haha, fan va läskig jag låter...
Nu ska jag äta lite glass. Måste äta! Har gått ner från 61 kg till 57 kg men börjar jag bara äta så kommer jag nog sakta men säkert gå upp i vikt igen. Nu går ju all energi åt till att läka läka läka så ju mer jag äter, desto snabbare läker jag.
Heja heja! Jag åt soppa av olika slag första dagarna, och sen efter en vecka så började vi äta typ falukorv i ugn och potatismos, och grytor med köttfärs och potatis. sånt som man inte behöver tugga jättehårt på. Krya på dig! Det mesta går ner första veckan, men sen hänger resten kvar ett tag till. Fast då syns det inte alls så mycket som förut.
Hej Louise!
Gud va skön att allt har gått bra! Har tänkt på dig, otroligt klen tröst som du hört hundra gånger innan men nu kan det ju bara bli bättre... Hoppas att du blir av med smärtan snart! Spännande att läsa din blogg om hur allt går, kommer hem den 28 juni till tmo, när du känner dig piggare och okej kommer jag gärna och hälsar på dig hemma på källäng! kämpa på... Stor kram Helena
Vad du har varit duktig. Jag är stolt att vara din pappa. Visste att du skulle kara detta med tanke på vad du har gått igenom tidigare i ditt liv. Kram Pappa
OOOHH MAMA! Efter att ha läst om ditt käkäventyr tror jag att jag inte kommer att kunna våga somna inatt! Bara tanken på vad Du fått genomlida gör mig delvis uppskrämd. Skämt åt sidor, jag förstår att Du har vansinnigt ont och att det kan kännas hopplöst med tanke på konvalescenstiden. Men även om det känns som ett svart hål så är det blott en kort period av ditt annars så lyckliga liv. Tänk om ett par månader när du kan lattja, spela Allan och stoppa in en snusdosa på högkant i munnen.
Du bör tänka på att allt "ONT" har något gott med sig, exempelvis tror jag säkert att Du varit till stor glädje för de äldre damerna på sjukhuset:)
Hursomhelst ser jag fram emot att få umgås redan i sommar med "Louise 2.0"!
