Här når ni mig lättast
Det verkar som att folk fortsätter att hitta hit vilket glädjer mig och jag tackar så mycket för kommentarerna och försöker att svara på era inlägg. Då jag inte är så där jätteflitig på att gå in själv och kolla, så kan ni maila mig istället, och då lär ni få svar snabbare. Ni når mig på [email protected]
Och återigen, ni som ska/vill opererera er; om ni får chansen så ta den. Jag har svårt att tro att ni kommer att ångra er!
Kram
Nu var det verkligen längesedan!
Då syftet med denna blogg var att skriva om "mitt käkäventyr" så har jag varit dålig på att uppdatera just pga av att äventyret är över. Men vilken resa det var! Jag ångrar inte en sekund, trots år med tandställning, operation och en jobbig tid efter det. Jag har hört av andra som opererat sig att de inte skulle vilja ha något ogjort, trots smärtan. Antagligen för att man var så missnöjd med utseendet innan, plus andra komplikationer (i mitt fall spänningshuvudvärk och att käken hoppade ur led). Kan inte säga det för många gånger; TA CHANSEN OM NI FÅR DEN!!!
Nu så här ca 15 månader efter ingreppet så ser jag ut så här:
När jag granskar mig själv (vilket jag inte gör sådär varje dag!) så kan jag se att jag fortfarande är liiiite lite sned, men samtidigt ingenting jämfört med förut. Bettet stämmer ju numera så det är väl bara käkbenen som inte är helt symmetriska. Det rör mig faktiskt inte!
Ni som har frågor och kommentarer, fortsätt att skriva, jag kikar in här emellanåt.
Kram kram
Nu är övre rälsen väck!
Igår var det dags för ytterligare ett besök hos tandregleringen i Borås. Och nu skulle de ta bort tandställningen i överkäken. Sedan jag fick reda på att jag skulle få tandställning (var väl kanske för 3 år sedan!), så var ju resultatet det enda man gick och fantiserade om. Hur kommer jag se ut efteråt?! Och hu lång tid kommer det att ta? Frågor som man i efterhand inte hade velat veta svaret på, eftersom jag antagligen hade tyckt att det varit en alldeles för lång procedur. Nu i efterhand är jag ju supersupernöjd men det har ju varit en lång resa... Har ju sedan väldigt många år tillbaka (typ 8 år) tjatat på min tandläkare att jag vill ha tandställning. Fick alltid svaret att "Du måste växa klart innan vi kan ta det beslutet". Växa klart å växa klart, sätt dit en räls bara! Men det är ju tydligen inte så lätt...
Nu de senaste dagarna har jag haft en skum känsla. Jag har väntat så sjukt länge på resultatet och när dagen snart var nära så kändes allt så... Skruvat! Men vaddå, ska de ta bort tandstälningen på mig, den är ju "jag"! Men så igår när de började knipsa bort den och putsa bort limmet och jag till slut fick lämna tandregleringen (och springa till spegeln!) så var det som att man kände sig helt blottad! Det var så naket! Som att man såg sig i spegeln och såg en annan tjej, inte den Louise man är van vid. Men självklart så är jag ju SÅÅÅÅ lycklig!!! Äntligen! Nu återstår bara den nedre som de vill ska sitta kvar i ca 2 månader till.
Vill i alla fall bara posta en bild på hur glad jag var igår och fortfarande är. Kämpa på där ute, ni som precis opererat er och ni som har det framför er!
Snart så...
Hej på er gott folk!
Sommaren har passerat och jag har både hunnit med en operation, sjukskrivning och tre veckors semester. Och skönt nog så slapp jag må dåligt på semestern, all svullnad och värk hann gå ner tills dess vilket var underbart. Nu har jag inga "men" alls efter ingreppet. Ibland knakar det i käkarna när jag äter, men det är fullt normalt då bettet inte riktigt hunnit sätta sig än. Nästa återbesök hos käkkirurgen är först vid jul. Rälsen sitter dock fortfarande kvar. Jag var hos tandregleringen igår och fick beskedet att rälsen i överkäken ryker den 4:e oktober. Jag vart alldeles röd i ansiktet när min tandläkare sa det, jag blev så himla himla glad att jag rodnade! Haha, kan knappt tro att det är sant... Den i underkäken sitter dock kvar i ytterligare en månad, men det är ju den övre man är mest ivrig på ska försvinna... SNACKA om glädje när allt är borta!!! Känns nästan overkligt. Man har ju blivit så van vid det här nu, så jag antar att det kommer tat kännas sjukt tomt men såklart asskönt att slippa.
Så mitt käkäventyr börjar lida mot sitt slut...
Tänk att jag egentligen skulle ha blivit opererad i september/oktober... Då hade det dröjt till typ februari innan allt varit över. Shit, va skönt att jag fick den där återbuds-tiden ändå. Tvekade ju aldrig på det, ville ju bara få det gjort. Och handen på hjärtat så hade jag inte några problem alls med tidpunkten på året, visst, det vart inte så fint väder som jag jag hade hoppats på, men ändå skönt att vara sjukskriven på sommaren, när det är varmt och ljust ute, det blir liksom mer hoppfullt då. Nu låter det inte så muntert för dem som har operationstid i höst!!! Men det fanns dem som tyckte att det verkade jobbigt för mig att vara sjukskriven i värmen, på sommaren, men som sagt; jag såg det bara som skönt.
Kommer självklart att lägga upp bilder på det slutliga resultatet!
Stor kram på er alla, käkpatienter och vänner!
Dåligt...
Som ni ser så har det varit dåligt med uppdateringar nu på sistone... Just nu befinner jag mig på Slites Bibliotek på Gotland där jag lånat en dator! När jag inte gör det (!) njuter av semestern med Sven och hans föräldrar. När det kommer till käk-rehab mår jag bra nu och har inga större besvär. Det knakar lite i käken när jag äter men det är bara för att musklerna håller på att lära sig att "tugga in" sitt nya bett. Jag får helt enkelt återkomma efter semestern och samtidigt passa på att önska er alla en fortsatt bra sommar :)
Kram kram
Före och efter
Har äntligen kommit till skott och publicerar bilder på hur jag har sett ut hittills under mitt käkäventyr. Som ni kanske förstår så blev man aningen chockad när man såg sig i spegeln bara ett par timmar efter operationen. GANSKA svullen :)
Kvällen före... Pirr i kroppen och förväntningarna är höga!
Dagen efter operationen. Jepp, det ÄR jag.
Två dagar efter.
Vilken liten godbit va? :) Tre dagar efter.
Midsommarafton - nio dagar efter.
Två veckor efter.
Så här ser jag ut nu, ca fyra veckor har passerat.
Bara snälla piller
Jag har slutat med Citodon nu och tar bara Panodil när jag får ont. De senaste fyra dagarna har smärtan släppt enormt och jag tar bara Panodil ca 3 ggr per dygn. Känns superskönt! Nu är det värsta hur det knakar i käkarna ju mer jag börjar tugga. Man är skapligt sugen på att äta "på riktigt" nu. Tugga och få njuta av maten, inte bara in i munnen och svälj. Som sagt; alltid är det nåt!
Detta är sista veckan jag är sjukskriven. Nästa vecka börjar semestern och det känns riktigt skumt! När den är över och jag kommer tillbaka till jobbet, har jag inte varit där på sju veckor. Det tråkiga är att man inte känner känslan att man är förtjänt sin semester, för det blir att sjukskrivningen liksom flyter in i semestern. Å andra sidan så kommer jag att vara pigg då och kunna hitta på saker. Plus att Sven också är ledig. Sen så spelar ju vädret en stor roll och det har ju verkligen varit pissväder nu i nästan en månad så det är dags för sol och Svensk Sommar. Det har jag beställt i alla fall!
Nej nu ska jag ta tag i vårt diskberg som ropar på mig med ond röst... Kanonkul!
SKÄRPNING!
Det här är ju fullkomligt bedrövligt. Jag har inte uppdaterat på nästan tå veckor! Vet inte vad jag ska dra till med för ursäkt för jag har egentligen ingen. Det är bara det att det händer så fruktansvärt lite i mitt liv just nu och det är ju inte så kul att läsa om vilka av alla superintressanta sitcom- och dramaserier man följer på dagarna, ni vet Våra bästa år, Hem till gården, Seventh Heaven, Will & Grace, Fresh Prince... För att inte tala om alla fantastisa ordprogram som dagligen bjuder på riktigt kniviga "ordnötter" som;
Ledtråd: I BLOMBUKETTEN
PRÄSTKR_GE
Rent "rehabmässigt" så rullar det på helt okej. Äter fortfarande värktabletter men har trappat ner lite nu. Haha, låter som värsta knarkaren :) Problemet är ju dock tröttheten. Jag kan sova i tolv timmar och sen vara trött när jag vaknar! Det skulle kunna vara en vanesak, att om jag behövde gå upp tidigt på morgonen skulle man väl vänja sig med det. Men jag sover till kanske tio- elvatiden, går upp äter frukost, vilar, äter lunch, vilar, ser på tv, läser, ser på film! Sen kommer Sven hem på kvällen och det är kul för då slipper man att vara själv. På något märkligt sätt så har svullnaden typ kommit tillbaka! Efter att två veckor hade passerat så var den nästan borta men nu känns det som att den sakta sakta smugit tillbaka. Det är inte som att folk vänder sig om och glor på stan men jag ser ju inte ut som vanligt. Lite chubby kinder.. Störigt men det går väl bort.
Jag kan tugga lite nu. Det är verkligen lyxigt att kunna tugga :) Då kan man ju njuta av maten och känna mer smaker! Så jag tuggar kanske två gånger på varje bit mat jag stoppar i mig. It gives me pleasure men också en massa värk eftersom käkarna inte är vana att jobba. Alltid är det nåt! Men ett steg i rätt riktning...
Var på jobbet och sa hej till mina kollegor i förrgår. Det var kul! Var ju längesedan man såg dem nu. Jag hade planer på att börja jobba igen på måndag men min arbetsgivare tyckte att det var bättre om jag stannade hemma nästa vecka också. Det är kanske tre personer på kontoret nästa vecka (vi är totalt 25) så jag kommer inte ha något att göra ändå. Känns ju skönt att kunna tillfriskna i lugn och ro!
Nästa fredag ska jag till käkkirurgen på återbesök nr 3 och veckan efter det så bär det av till tandregleringen.
Nu ska jag minsann komma ihåg att det är roligt att lätta sitt hjärta här och inte låta det dröja så lång tid innan ni hör mer om mitt suuuuuuuuuuuuuuperhändelserika liv! Haha. Over and out!
Bedre og bedre
Söndag kväll och midsommarhelgen är snart över. Vi firade fredagen lugnt med ett eftermiddagsbesök framme vid Örsås Hembygdsgård där det traditionsenligt var dans kring stången och kakkalas. Det var jag, Sven, Vidya och pappa som tillsammans styrde kosan mot kaffedoften. Mamma var redan där och hjälpte till med att servera. Vi träffade en massa gamla Örsås-bor som man växt upp med och trots regnet så hade vi riktigt mysigt uppe i hembygdsstugan där vi satt och snackade och fikade i säkert en timma. På kvällen kom Vidyas mamma Birgitta hit och vi åt jättegod lax med potatis och sås och sen såklart jordgubbstårta efteråt :) Det vart ingen nubbe för min del eftersom Citodon kanske inte är det bästa att mixa med?! Lite trist, men samtidigt skönt! Jag är så glad över att operationen är gjord och allt gått så bra så det är strunt samma att man inte fick dricka sprit i fredags.
Annars så mår jag okej och nu är svullnaden nästan borta. Det är liiiite kvar på högersidan men knappt synligt. Jag är helt förundrad över hur snabbt det gått bort, med tanke på att jag föreställde mig veckor av svullnad. GÖTT å slippa! Jag vart en aning grön-blå på undersidan hakan, typ ner på halsen, men det syntes bara om man vinklade upp huvudet. Kort och gott; jag har klarat mig bra från att se för taskig ut :) Värken är ju en helt annan femma. Vaknar fortfarande på nätterna av smärtan och måste ta värktabletter. Det blir ju bra när man tagit dem men det slår liksom aldrig fel - det händer varje natt! Dagarna funkar fint, jag tar det lugnt och anstränger mig inte, vilar och äter.
Sven har ju varit här sedan i tisdags men idag åkte han tillbaka till Stockholm. Trist :( Men det har varit jättekul att ha honom här! Om allt går väl och mina återbesök ser bra ut så ses vi nog igen nästa helg.
Mamma påminde mig innan om hur mycket vi planerade alla soppor vi skulle laga när jag var här hemma och vi hade framme kokböcker och jag hade letat recept på nätet. Inte en enda soppa har vi lagat!!! Jag har ätit ris, pasta, potatismos, kyckling, köttfärssås, lax, torsk, ja, en massa olika rätter sen jag kom hem. Jag tror att maten är en stor förtjänst att jag repat mig så snabbt - jag har fått i mig mycket näring och det gör ju att kroppen läker fortare.
På onsdag ska jag till Käkkirurgen och på torsdag till Tandregleringen. Blir intressant att se vad de har att säga... Hmm, kom på? Det kanske är dags att publicera lite bilder snart :)
Första veckan avklarad
För exakt en vecka sedan hade jag som mest ont. Då låg jag och inte visste vad jag skulle ta mig till, kunde inte somna, inget blev bättre, allt var bara helt galet! Tack och lov tillhör det historien och jag kommer aldrig mer behöva ha den sortens smärta.
Just nu känns allt helt okej, men jag måste äta värktabletter, annars skulle det inte funka. De gör mig lite trött så det blir mycket vilande men i övrigt tycker jag att jag är förvånansvärt pigg. Jag har kommit igång med maten; åt t.ex. makaroner och köttfärssås till lunch! Allt är ju dock begränsat till välllldigt små bitar eftersom jag bara kan öppna munnen en halv centimeter.
Dagarna ser rätt så lika ut - vaknar vid åtta-nio och tar en värktablett, går upp och dricker en näringsdryck till frukost, sen tar det lugnt, vilar fram till lunch och då äter jag oftast mat och inte näringsdryck. Vid 14-tiden brukar jag börja få ont så då är det dags för en ny tablett, då blir man dåsig och somnar en stund. När klockan närmar sig 18 så kommer min storhetstid :) Då blir jag pigg! Eller pigg och pigg, men då mår jag som bäst, har inte sån värk och är inte trött. Jag är vaken till 22-23 och då är det dags för dagens sista tablettintag och jag somnar skönt. MEN nätterna är skit! Vaknar vid 03-04 och måste ta värktabletter, för då är det kämpigt. Så fort de har börjat verka så kan jag somna om. Det är väl mitt dygn det!
Jag var på återbesök i måndags och de är mycket nöjda med operationen. Röntgenplåtarna ser bra ut och, ja... Allt har gått kanon! Det är ju skönt att veta. Nu vill man ju bara att läkningsprocessen ska gå lika smidigt...
Igår kom min Sven hit! Han har tagit ledigt och ska vara här t.o.m söndag. Det är så kul att ha honom här! Midsommar firas hemma på lugnaste sätt, med Sven, mamma, pappa och Vidya. Det blir nog kanon tror jag. Alldeles lagom.
Tack till alla som skriver och kommenterar här på bloggen, det är jättekul att se att ni läser! :) Mer sånt! Hoppas ni får en hejdundrans midsommar (om vi inte hörs innan dess...)
...och på den tredje dagen; IVRIG!!!
Nu! På en gång! Snabbt! NUUUUUUUUU vill jag att svullnaden ska gå bort, värken ska försvinna och jag ska kunna äta allt. Så frustrerande!!! Jag försöker intala mig själv att det tar tid och att det blir bättre och bättre... Det är svårt för man vill liksom kunna lägga allt bakom sig, på momangen!
Igår e.m. kom jag hem från sjukhuset. Det var helt underbart att lämna avdelningen. Jag var riktigt deppig igår, såg inte framåt och allt bara kändes åt helvete. När jag sen satte min fot här hemma på Källäng var det som att all ångest bara försvann. Idag är jag väldigt väldigt trött, men glad att inte ligga på sjukhus längre. Jag flyttades från Postop till Öron-näsa-hals i torsdags f.m. Postop ligger man ju på direkt efter operation, så där har de ju stenkoll på en, med en massa apparater som läser av andning och hjärtat etc. För det är ju alltid mest risk att det ska hända något under det första dygnet... Så när torsdagen kom så rullades jag upp på ÖNH. Där hamnade jag i ett rum tillsammans med tre damer. En var född 1909, 1928 och den tredje var kanske mellan 80-85 år. De två äldsta var riktigt dåliga och kändes som att de i princip låg för döden. Det gör ju inte saken mycket mer munter...
Läkaren tog bort gummibanden igår! Något jag blev förvånad, men jätteglad för! Trodde att jag skulle vara ihopbunden i flera veckor men tydligen inte. Jag kan ju dock inte öppna munnen mer än några millimeter pga att det gör för ont men jag slipper äta ur sugrör och kan avancera till sked :) Det blir ju dock väldigt söligt när jag äter, som en bebis typ. Metoden att stoppa in i munnen och det som inte kommer in skrapar man bort från läppen och äter sen, det är något jag anammat. Haha, fan va läskig jag låter...
Nu ska jag äta lite glass. Måste äta! Har gått ner från 61 kg till 57 kg men börjar jag bara äta så kommer jag nog sakta men säkert gå upp i vikt igen. Nu går ju all energi åt till att läka läka läka så ju mer jag äter, desto snabbare läker jag.
Ur onsdagens handskriva anteckningar...
Nu är klockan 18.05 och det är först nu jag känner mig någorlunda klar i knoppen. Har minnesluckor från när jag lades på operationsbordet. Minns att jag hade på mig en blå mask över munnen (syrgas) men att jag sett narkosläkaren och kirurgen minns jag inte! Men jag kan med all säkerhet säga att de hållit på med mig för jag känner mig helt överkörd och ser ut som värsta sortens monster!!!Har haft svårt att sova nu på e.m., hade sådana JÄVLA smärtor, HELT SJUKT ONT! Jag kommer ihåg att jag vaknade vid13-tiden och hade så ont att jag inte visste var jag skulle ta vägen. De frågade smärta mellan 1-10 och jag bara "TIO! TIO!" De gav mig smärtstillande och jag kände mig inte bättre. "MER! MER!" Och jag fick mer. Kändes inte bättre "MMMMMMMMMMEEEEEERRRRRRR!!!" Och jag fick mer. Då gick smärtan ner till typ... Åtta kanske?! Knappt märkbart men tursamt nog blev jag slö och med lite P1-radio på låg volym somnade jag... Va skönt! Vaknade till när Christer Ström och Eva Lena (överläkaren + sköterskan) kom och tittade till mig; allt hade gått kanon. JO TACK! Med ett så svullet fejja förväntar man sig det!!! De sa att de kommer förbi en stund imorgon igen. Blev jätteglad av att se dem :)
Kusin (!) Vidya har så klart varit och besökt mig men minns inte vad klockan var då. Det värmde att hon kom. Jag minns att jag höll hennes hand. Hon kom när jag hade som mest ont så jag låg bara och tittade typ, orkade inte prata...
Jag har varit uppe och kissat och det gick fint. Jag var inte så skakig som jag trodde. MEN VA SVULLEN JAG ÄR!!! Som sagt; monster... Blir nog bra på sikt...
Ringde Sven vid 17-tiden. Fick låna en bärbar telefon av sköterskorna på avdelningen. Blev så lycklig av att höra hans röst! Vi pratade inte så länge, orkade inte "prata" mer. Mamma har också ringt. Hon sa att de ska hälsa på mig ikväll men minns inte vilken tid hon sa. Det återstår att se.
Nu har jag fått en tv av sköterskorna som jag kan kolla på. Skönt.
I samma rum här på Postop. ligger tre eller fyra andra (ser inte hela rummet!). Vet inte vad de har opererats för, jo, en har cancer. De är iaf mycket äldre, kanske 70-80-90 år.
Nu blir allt som jag skriver rätt så osammanhängande, men jag vill bara får ner allt på papper. Skriver mer imorgon.
Efter många om och men...
... så återstår det bara 17 timmar till jag läggs på operationsbordet. OM det nu blir av, man kan aldrig vara 100% säker. I eftermiddag hände ytterligare en grej som fick mig att tvivla...
Det var nämligen som så att jag flög från Sthlm i f.m. till Göteborg där min pappa hämtade mig. Han bjöd mig på lunch, och därefter begav vi oss hemåt för att leta upp en sjö där man kunde doppa sig lite i. När vi sitter i bilen påminner pappa mig om att ringa till Borås Lasarett (eller, Södra Älvsborgs Sjukhus...), för att höra med dem om det är okej att komma in kl. 20.00 ikväll istället för 19.00 som det står på kallelsen. Sagt och gjort- jag ringde. Blev kopplad hit och dit innan en sköterska gav mig beskedet att "Vi har inte plats för dig i natt Louise, du får komma in imorgon istället". JAHA?! Jag: "Hade ni tänkt ringa och berätta det här eller hade man fått det beskedet ikväll när man åkt in?!" Det är ändå åtta mil tur och retur. Jo, ja, det hade de väl tänkt göra, ringa och berätta det alltså, men det kändes i princip som "Ja, va bra att du ringde! När jag ändå har dig på tråden, vi har inte plats för dig i natt". När jag sedan frågar om det blir någon operation över huvud taget, får jag till svar: "Ja, änsålänge är du ju inte struken, men man vet aldrig".
Jag tycker bara att det är så mysko. Att det är ont om pengar i sjukvården och det finns värre fall än en sned käke, men ändå! Jag då! Jag som ställer mig in på det här! Nu är det ingen stor grej, och efter att jag förklarat för dem att jag har epilepsi och att jag känner mig stressad över att gå upp tidigt imorgon bitti för att åka in till Borås, när jag inte ens får äta efter ikväll. Jag vet inte, men det känns inge bra... De ordnade i alla fall ett rum åt mig på Patienthotellet (Hilton?!), där jag får ligga över natten. Tack så mycket, det var snällt.
Nu väntar jag på att mamma ska komma hem, så drar vi in till Borås och äter något smarrigt, för att sedan åka upp och hämta nyckeln till rum nummer 6. Nästa gång jag skriver kommer jag inte må så bra men då kommer det vara gjort och det kommer att finnas mycket att berätta! Håll tummarna för mig...
Fridens.
Ja jisses...
I morse var det dags att besöka tandregleringen i Borås. De satte in vad de kallar för krokar och tog en sista titt på mig innan operationen. Det gick bra och jag gick därifrån med värk men också ett leende på läpparna "Snart är det ju dags!" Sätter mig på en buss och ska åka hem. När jag nästan nått fram så ringer ett hemligt nummer på min mobil. Det var den trevliga sköterskan på käkkirurgen. Va kul att hon ringde tyckte jag! Men strax därefter, när jag under en hundradels sekund tänkte till, kändes det inge bra alls. Vad ville hon?! Kolla läget? Ta en fika? Nja, knappast. "Det blir ingen operation på torsdag Louise..."
VA???
Tankarna rusar runt, vad har hänt, varför, hur länge ska jag vänta; till hösten? Har de ångrat sig?!! Får sådan här hända egentligen?!
De har tydligen inte fått tag i någon narkosläkare på den planerade tiden. Jaha? Bokar man inte det när man bokar operationstid med patienten? Hon förklarade sig och bad som hemskt mycket om ursäkt (något hon ju såklart inte är skyldig till, men hon är ju The Messenger). Det har blivit uppskjutit till nästa onsdag, dvs. den 13:e. HELT OKEJ ÄNDÅ! Det kunde varit värre... Mardrömmen hade ju varit om man skulle fått vänta till hösten. Då vet jag inte vad jag hade gjort? Jag hade nog blivit helt knäckt. Men man måste alltid tänka på att det finns folk som har det värre, patienter som ligger dödssjuka som behöver en narkosläkare mer än vad jag gör. MEN... Det är ju fortfarande... Konstigt. Jag har ju varit så inställd på det här, jobbat min "sista" dag på länge, packat alla grejer, planerat dagarna... Och så pajar allt?! Det bästa med allt är att jag åker till Stockholm imorgon igen och stannar till måndag. Då får jag spendera nästan en hel vecka med Sven! Så så värst illa är det inte. Det känns bara snopet. Men efter att få ha tänkt igenom allt under eftermiddagen så är jag ändå positiv till det. Har dock skitont i munnen efter att de har spänt tandställningen och de där krokarna skaver som.........................
Nu så återstår det lite packande för att imorgon åka tillbaka till Stockholm och jobba torsdag, fredag, måndag. Men också för att njuta av att vara ledig onsdag, lördag och söndag. Hoppas på sol!
Imorgon återstår det en vecka...
Senaste veckan har jag faktiskt inte tänkt på det speciellt mycket. Det är som att jag liksom sugit ut allt vad psykisk förberedelse innebär och att det inte fanns något mer att tänka på; hur ont det gör, hur svullen jag blir, hur trött jag är, vad jag ska läsa, hur jag ser ut när allt är klart - när tandställningen ryker. Allt har jag tänkt på trehundraelva gånger så helt plötsligt så lade jag bara av att älta allting. Nu när det snart bara återstår en ynklig vecka så blir jag påmind igen pga. att mina kollegor säger att det börjar närma sig... Sen så ska jag ju börja packa saker som jag ska ha när jag är hos mamma och pappa i Örsås.
I helgen ska jag och Sven till Linköping. Vi ska vara hundvakter åt hans föräldrar som är i Irland på semester. Ser jättemycket fram emot det! Att få komma iväg och att (hur överdrivet dramatiskt det än låter) få umgås en sista helg innan jag bosätter mig i Örsås ett par veckor. Det som jag börjat tänka på nu är MATEN. Det är inget skämt; det blir flytande flytande flytande i flera veckor. I FLERA VECKOR!!! Förstå! Inget grillat kött à la svenska sommarklassiker, inga grönsaker, ingen frukt, inget godis... Eller jo, som min läkare sa: "Du får äta vad du vill Louise, sålänge du kör allt i en mixer först". KÖTTGROGG, hur gott låter det?! Nä, det blir till att frossa i svårtuggad mat och onyttigheter nu sista tiden. Blev tillsagd att gå upp i vikt, för att ha en buffert att ta på, men hur mycket godis, kakor, glass jag proppar i mig, så står vågen still. Jag kanske har gått upp ett kilo. Men men. Jag har en vecka på mig att tok-äta. Hmm... Blir till att gå på såserna. Såser kan vara välllldigt feta. T.ex. Rydberg bearnaisesås (jaaaa, va det är gott), som innehåller typ 60% fett. Det är kanske funkar med sugrör det med?! :-/ Eller kanske inte. Jag sitter ju inte direkt i sjön, det kommer ju finnas en hel del tid att läsa sopp-, smoothies-, och juicerecept... Några tips?
